insikt

När det har varit en riktigt dålig dag som det var igår så vill min kropp så mycket mer idag, dagen efter. Tant Fibro får ge sig vika för min stora envishet och med mycket möda så har jag lyckats måla trappan idag. Den är inte klar men jag har gjort hälften så jag nöjd!

Problemet med att vara så pass envis som jag är (som visserligen är både en dålig och fantastiskt användbar och positiv egenskap) är att jag till slut glömmer, skjuter undan, ignorerar, ja rent av struntar i vad min kropp försöker säga mig. Som tur är så jag har jag en underbar fästman som säger till mig på skarpen: ”Nu får du vila!” Så nu sitter jag här och funderar på min inneboende tant Fibro med en kopp kaffe i handen.

Dagar som idag när jag lyckas göra saker är jag ändå tacksam för vad jag gått igenom. Missförstå mig rätt, hade jag fått välja hade jag förvisat min tant ur kroppen alla gånger. MEN, hon har på något vis ändå format mig och hur jag är och ser på livet. Jag kanske inte hade tyckt om att handarbeta om tanten inte hade tvingat mig att njuta av små saker i livet som innebär att jag sitter still i flera timmar och bara går in i mig själv och mina tankar och arbetet med händerna. Det är meditativt på en nivå som inte går att beskriva på annat sätt än att det gör mig lycklig. Det är en del av min mening med livet. Tant Fibro är helt enkelt en del av mig och den jag är…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s